Älskade regn.

Är det meningen att detta ska vara en varannandag-blogg?! Jag bara undrar... I alla fall så regnar det idag. Först tyckte jag att det var väldans onödigt med regn nu, jag vill ju ha sommar och sol. Men när jag kom hem efter att ha lämnat Tyra på dagis satt jag kvar en liten stund i bilen och bara blundade och lyssnade på regnet mot biltaket. Då fick jag en sådan där känsla i hela kroppen. En sådan där varm känsla när man minns något som man inte tänker på så ofta. Som egentligen inte kan tyckas värt att lägga på minnet, men som ändå visar sig locka fram så starka känslor. Jag såg framför mig när jag och mamma låg i en varsin säng på övervåningen i Glöte och löste korsord och regnet smattrade mot plåttaket. Det är inte alls länge sedan, bara några år, och om omständigheterna varit annorlunda hade jag förmodligen inte ens kommit ihåg det. Men när jag satt ute i bilen idag och blundade så kändes det nästan som om jag var där i Glöte och att mamma levde igen. Vilken underbar känsla. Jag älskar när det regnar.